Sedan corona bröt ut har jag känt mig väldigt nedstämd. Jag vet inte varför, det är svårt att reda ut alla känslor jag känner, det går liksom inte att göra allt själv. Att bära hela världens tyngd på mina axlar. Det är inte något jag vill tala om med mina vänner heller för de skulle inte förstå - eller såhär, det känns inte allvarligt nog att prata med de om. En känsla utan namn som ändå är så pass betygande. Men nu har jag bestämt mig att gå och prata med någon. Jag har läst på internet och hittat psykoterapi i falun som kan passa mig. Det jag vill uppnå med psykoterapi är att hitta anledningar till varför jag känner hur jag gör och hur jag överkommer mina jobbiga känslor. Man ska ju inte förtrycka känslor, snarare jobba med de. Ångest är inget dåligt egentligen, det är bara energi som inte vet var den ska ta vägen. Jag har varit i kontakt med samtalshälsan i falun som jobbar med psykoterapi och har min första session nästa vecka. Självklart är jag lite smånervös. Vill man veta anledningarna till varför man mår som man mår? Tanken av att se sina riktiga rädslor öga mot öga känns obehagligt. Men det är dags nu. Jag har gått runt allt för länge med dessa känslor och någonstans känner jag att jag inte orkar mer. Detta är något som jag måste ta tag i. Mina vänner märker på mig att jag inte är detsamma som innan.
Även om psykoterapi inte kanske blir något för mig, så vet jag att samtalshälsan kommer hitta en lösning för mig. Det kan iallafall inte bli värre och det är värt att testa. Jag önskar att alla någon gång går och pratar med en, jag tror att det är nyttigt oavsett hur man mår.
